Gestaltning, fisketuren

Här är ett exempel där gestaltning av en fysisk omgivning, karaktärer och inre tillstånd vävs samman till en levande bild. Ur romanen "Min vän David".

"David satt i sin eka och ordnade med fiskeredskapen. Hans hustru Elana och deras två flickor stod på bryggan och tittade på. Henry kom springande nedför spången iklädd galonbyxor med hängslen, stövlar och sydväst och med en regnrock över armen. Elana såg häpet på honom och flickorna fnissade. Han mötte Elanas blick och påmindes om hennes varma utstrålning och finskurna anletsdrag.

– Hej på er! Det ska bli trevligt med en fisketur. Och vilket väder! 

Davids annars så allvarsamma ansikte med ögon likt brunnar lyste upp i ett brett leende.

– Hej min vän! Det var roligt att du kunde följa med, regnrocken och sydvästen lär du inte behöva. 

David hoppade upp på bryggan och gav Henry en kram. Elana drog David till sig och ville inte släppa taget medan flickorna hängde i hans byxben.

– Nu måste vi ge oss av! Var inte oroliga, vi kommer tillbaka innan middagen. Henry! kan du kasta loss så tar jag hand om akterfästet.

De fick kliva över dörjar, ryssjor och nät för att ta sig fram i ekan. David rodde den första sträckan och Henry skötte rorkulten. Elana och flickorna stod kvar på bryggan tills de försvann utom synhåll.

I jämnhöjd med gasstationen på Ärholmen fick Henry ta över rodden. Han var inte lika flink med årorna. David fick parera med rodret för att inte falla ur kurs. 

– För ner årorna under vattenytan och ta kraftfulla årtag, och tänk på rytmen!

Henry försökte men kom ständigt i otakt. Innan Smygesund fick de byta igen och David förde ekan säkert genom det smala sundet. 

– Nu kan du ta över, det är inte långt kvar. 

Framför dem låg en vidsträckt lagun omgärdad av ett pärlband av öar. De lade ut ryssjor och flöten med jämna avstånd utmed ett rev med blåmusslor och tång. Nät och nätflaggor placerades på utsidan av revet. Sedan rodde David till ett gatt mellan två öar. Han slängde draggen i havet, öppnade en plåtburk med småsill och fäste krokarna genom gälarna. 

– Såja, nu är det bara att be om fiskelycka.

Havet var blått som himlen och solen skapade en gata av reflexer över vattenytan. Några måsar satt på ett skär och vickade på huvudet. Man kunde följa sänket och de agnade krokarna långt ner i djupet. Henry satt på helspänn med fiskelinan runt pekfingret.

David lutade sig med armbågen mot relingen och blundade. Tårarna droppade på durken. Henry lade armen om honom och lät hans huvud vila mot sin axel. David berättade att någon skrivit ”jude” på entrédörren till deras hem, att dörrpostkapseln slagits sönder och att frukt och grönsaker stulits från förrådsbyggnaden. Nu visste han inte om varorna skulle räcka till nästa marknad. 

Det ryckte i fiskelinorna. Makrillen nappade på varje krok, och så fortsatte det hela dagen tills durkarna täcktes av fisk. David glömde alldeles bort sina bekymmer."