Den gestaltande dialogen

Kapitlet om släktträffen i romanen "Min vän David" har flera syften. Förutom att vara en viktig del i berättelsens intrig får jag möjlighet att gestalta ett relativt stort persongalleri via tankar, beteenden och dialog kring middagsbordet. Anföranden redovisas som referat (berättande text) och dialogen omfattar endast frågor och kommentarer; allt för att slå vakt om en god rytm ett framåtriktat flöde i texten.

"Otto försäkrade att Hitler var en stor ledare och sannerligen ingen galning. Men den nya ledningen fick inte arbeta ostört. Det pågick en maktkamp inom regeringspartiet och nyligen stoppade Hitler en planerad statskupp med Ernst Röhm, chefen för SA, som huvudperson. Sextioen personer anklagades för högförräderi och avrättades och tretton sköts i nödvärn i samband med gripandet. 

– Pappa har rätt! sade Maria och skakade på huvudet, han är en galning! Han kommer att ställa till med mycket oreda. 

Otto avfärdade Marias påstående som nonsens och lovade att det skulle hända fantastiska saker. Han berättade hängivet om kampen för att stävja judarnas inflytande i det tyska samhället. Tyska staten hade slutat att anställa judar. Samtidigt stiftades lagar om avsked för judar inom flera yrken, bland annat för läkare, tandläkare, och apotekare. Judar förbjöds att arbeta på sjukhus, kliniker och vårdcentraler, judiska lärare tvingades lämna sina tjänster vid tyska universitet och judiska skådespelare fick inte längre uppträda. I år avskedades samtliga judar från den tyska armén och judar antogs inte längre till universiteten. Otto menade att Hitler arbetat med målmedvetenhet och effektivitet sedan han utsågs till rikskansler.

– Det är en skam hur man behandlar människor, sade Alexander.

– Men nödvändigt, svarade Otto."

"Hon tog sig samman och berättade att börskraschen på Wall Street och dess efterverkningar drabbat Frankrike hårt med politisk och social kris som följd. Man hade haft fem regeringar från maj 1932 och fram till januari i år.

– Frankrike är sig likt! ropade Otto, kaos! bara kaos! Frankrike behöver liksom Tyskland en ledare som agerar med fast hand.

Katarina skakade på huvudet och svarade att det såg mörkt ut men att hon trodde på den franska demokratin, att det fanns en vilja att lösa problemen på fredlig väg. Men den sociala oron och den parlamentariska krisen eldade på extremister både på vänster- och högerkanten och de var skickliga på att utnyttja politiska skandaler. En av dem var Staviskyaffären. Stavisky, en rysk jude från Ukraina, började som cafésångare och fortsatte som nattklubbsdirektör och chef för en spelhåla. För fyra år sedan tog han över driften av några kommunala pantbanker i Bayonne i södra Frankrike och började därefter att röra sig i betydelsefulla finanskretsar med förgreningar ända till de styrande i Paris. Han sålde en ansenlig mängd värdelösa obligationer och erbjöd säkerheter i form av den tyska kejsarinnans smaragder som senare visade sig vara av glas. När skandalen uppdagades i december förra året flydde Stavisky. 

– Där ser man! ropade Wilhelm och rättade till slipsknuten, ännu en jude som ställer till med ett helvete. Vi måste ta Ottos synpunkter på allvar, vi kan inte stillatigande acceptera judarnas framfart.

– Nu håller du käften! vrålade Carl och drämde näven i bordet, efter middagen får vi diskutera detta närmare. Otto! du får gärna vara med du också.

– För all del, svarade Otto utan att röra en min."

"Georg lättade på kragen, tömde konjakskupan och berättade med sorg i blicken att fascismen var närvarande också i Amerika. Det var tyska immigranter som hörsammat den tyske vicekanslerns uppmaning att bilda en stark nazistisk organisation i USA. De kallade sig Friends of New Germany. Senast i maj anordnade de ett massmöte i Madison Square Garden i New York och de hade även genomfört våldsamma upplopp med antisemitiska förtecken.

Georg torkade sig i pannan och kikade på sitt tomma glas.

– Det känns varmt och jag är torr i munnen. Snälla Maria, ett glas vatten och lite mer konjak skulle inte skada.

– Du skall nog inte ha mer konjak, men vatten kan jag ordna. Maja! kan du servera Georg.

– Och glöm inte konjaken, fortsatte Georg.

– Georg! Du hörde vad jag sa, ingen mer konjak!

– Dear friends, jag måste ha mer bränsle för att kunna fortsätta, svarade Georg, sträckte sig efter flaskan och fyllde på glaset."

"Henry erinrade sig sitt senaste besök i Göteborg och berättade att han kommit i vägen för ett demonstrationståg med nazister och blivit brutalt knuffad åt sidan. Uniformsklädda ungdomar i de främre leden bar på svenska fanor med hakkors. I de bakre leden återfanns vanliga människor; män, kvinnor och barn, som vilsekommet strosade med. Han påminde om att Göteborg var ett högsäte för nazismen i Sverige. Judiska församlingar och sammanslutningar hade förstärkt bevakning. Han avrundade med att berätta om sina studier av Gustav Jungs teorier, om människans undertryckta och förnekade egenskaper; en slumrande ondska i det omedvetna som kan väckas till liv av onda krafter, till exempel nazismen.

– Människors ilska över judarnas framfart kommer sannerligen inte ur det omedvetna! ropade Otto, folk är helt enkelt förbannade!

– Även en godhjärtad värld kan ha en ondskefull skugga, fortsatte Henry.

– Nonsens! skrek Otto, ren och skär nonsens!"