Miljöbeskrivning, Marstrand (Koön)

Att vara väl förtrogen med miljöerna underlättar beskrivningen, ger läsaren närvarokänsla och förtydligar gestaltningen.

Ur romanen "Min vän David".

"Vägen till Koöns grönsaksmarknad kantades av magnifika sommarvillor. På en veranda satt en familj och åt frukost och på en annan en äldre man i morgonrock, bakåtlutad i en korgstol medan han läste morgontidningen med en cigarett i mungipan. Vilket angenämt liv, tänkte han, vilken idyll! Han gick på den breda trottoaren med skifferplattor och kantsten i bohusgranit, ett konstverk i sig utfört av hantverkare med sten i blodet. Vid sidan om trottoaren låg parken med en ek och en rabatt med röda rosor."

"Efter parken vidtog den stenlagda kajen med marknadsstånden, skyddade av röd markisväv. Master från förbipasserande segelbåtar stack upp över kajkanten. På andra sidan hamnbassängen badade Marstrandsön och Carlstens fästning i det tidiga solljuset."

"I utkanten av staden var bebyggelsen nedgången med ovårdade trädgårdar, i bjärt kontrast till de eleganta och välskötta sommarhusen i stadens mitt. Här bodde de bofasta eller infödingarna som badgästerna kallade dem. Sedan övergick staden i rena landsbygden. De promenerade genom orörd natur på en grusväg med ett blommande stråk i mitten. Utmed vägkanten ståtade landskapets blommor såsom styvmorsviol, strandblomster och gul fetknopp, både i dikesrenen och i skrevorna mellan bergknallarna."

"Kyrkogården låg i en dalgång mellan två bergknallar, allt inbäddat i lummig grönska med uråldrig alm, ek och bok. Längs bergssluttningarna på båda sidor dominerade rönnbärsträden och ljungen. Kyrkogården sluttade mot en vik och var man än befann sig såg man havet."