Den franska översättningen av "Möten på ett café - Tre noveller om vänskap" har recenserats i Frankrike

Här följer en översättning till svenska:

Hans Netzler, återkomsten med "Möten på ett Café"

Den svenske författaren bosatt i Provence har publicerat en bok med tre noveller. En utspelar sig i förtäckta ordalag vid "2G", där Cézanne var en av stamgästerna.

Hans Netzler är bosatt i Provence sedan 1998. Han publicerade sin senaste roman ”Min vän David” (Mon ami David) i sitt hemland i januari 2022. Romanen har ännu inte översatts till franska.  Berättelsen ”Möten på café” publicerades i Sverige i december, 2021 och i Frankrike (översättning  Miriam Remdahl) i mars, 2022. Jag vill börja med att nämna att den fina texten innehåller ett par mindre felstavningar.

I bokens inledning får vi träffa en viss Pierre Dumas som berättar att han efter en personlig kris kände sig oändligt ensam. Han bestämde sig för att besöka ett café och ta kontakt med någon av gästerna som kunde bli en ny bekantskap.

”2G” (Les deux garçons), ett vattenhål för konstnärer
Även om de tre caféerna inte uttryckligen nämns vid namn är det inte svårt att lista ut att det café som beskrivs i detalj i den första novellen inte är något annat än "Les 2G", ett mecka i Aix.  Där utspelar sig handlingen i "Mannen som drömde om att bli konstnär", där vår berättare Pierre Dumas möter Alexandre Rousseau som sextiofyra år tidigare träffade målaren Paul Cézanne på samma café.

Cézanne kom till och med in till Alexandre i hans ateljé, Alexandre som vid den tiden drömde om att bli konstnär med dukar utställda över hela världen. Mitt under studentdemonstrationerna 1968 träffar så Pierre Dumas den mycket nostalgiske Rousseau på ”Les 2G” i Aix-en-Provence, en scen som lovprisar vänskapen, utmejslad av en författare med en generös penna.

En krigsveteran från första världskriget på Café de France i Isle-sur-la-Sorgue
Den andra platsen som Pierre Dumas låter oss besöka är Café de France i L'isle-sur-la-Sorgue.  Där träffar berättaren en man med krigsmedalj på bröstfickan. Hans namn är Bernard Belfort, en soldat från första världskriget, en gammal krigsveteran, änkling, dyster, otröstlig, som gjort Café de France till sitt andra hem.

Med minnet av det första slaget vid Marne framkallat på ett gripande sätt, ger Bernard Belforts kontakt med Pierre Dumas möjlighet för författaren att berätta om Chemin des Dames, krigets fasor, krigets helvete. I slutändan en tung bekännelse.

En parisare på Les Deux Magots med ett tungt förflutet
Det är misshandlade kvinnors öde som diskuteras i Estelle, den sista novellen som denna gång utspelas på "Les Deux Magots" i Paris. Återigen är caféet inte namngivet men några ledtrådar ger oss svaret. Vi befinner oss i början av 1960, när "Generalkuppen i Alger" tillkännages på tidningarnas förstasidor.

Pierre Dumas träffar en ung kvinna vid namn Estelle som tror sig vara en mördare och som berättar den gripande historien om några fruktansvärda år med en man som misshandlat henne. Stilen lyser inte av sin originalitet men berättelsens ton är medkännande. Hans Netzler gör sin hjältinna sympatisk och älskvärd, som till slut bosätter sig i.……Aix-en-Provence.

Tre noveller som är sympatiska och djupgående om människors smärta och ensamhet.

Jean-Remi BARLAND