Gestaltning av en udda person

Här gestaltas en udda person (huvudkaraktären Henry) via en udda handling.

Ur romanen "Min vän David".

"Stenen var mer än två meter hög och utformad som en obelisk i polerad bohusgranit. På stenen stod ingraverat: Kustsergeant Edvard Duvas familjegrav. Graven täcktes av snäcksand som krattats till ett jämnt mönster.

– Det är en vacker grav, sade Maja allvarsamt.

Henry lade sig på magen på snäcksanden med utsträckta armar och ben och med örat tryckt mot marken. 

– Vad gör du?

– Jag lyssnar.

– Hör du något?

– Jag vet inte, det susar i öronen! Kom och lägg dig här, du kanske hör bättre.

– Nu går du väl ändå för långt! Jag kan inte göra så, det känns som jag gör något otillåtet.

– Inte alls! Vi vill ju bara veta vad morfar har att säga.

– Om jag lägger mig på graven måste du lova att aldrig berätta för någon.

– Jag lovar.

Hon lyfte på kjolfållen och lade sig vid Henrys sida. 

– Du har ett vackert ansikte. 

– Tycker du? Det är bara mamma som sagt det tidigare. Hör du något?

– Nej, det är alldeles tyst. 

– Känner du lugnet?

– Ja, mitt väsen är som omslutet av..... Jag vet inte hur jag skall uttrycka det.

– Nu vet jag att det var morfar jag såg i spegeln.

– Tror du verkligen att man kan se någon i en spegel eller höra något från en grav?

– Jag vet att han har något viktigt att berätta."