Gestaltning av karaktärer via livsavgörande händelser. (Georg)

I romanen "Min vän David" gestaltas Henrys syskon Otto, Georg och Katarina initialt i det andra kapitlet via livsavgörande händelser. Se även blogginlägg den 24 juni och 16 juli.

Gestaltningen av Georg är kortfattad men innehållsrik. Bakgrund och beteende ger en tydlig bild av Georgs personlighet.

"Georg lämnade Göteborg en augustidag år 1900. Mamma Emma, pappa Alexander och syskonen Christina, Katarina, Maria, Otto och lille Henry vinkade från kajen när postångaren lade ut. Han anlöpte hamnen i Hull ett dygn senare, tog tåget till Liverpool, gick ombord på atlantångaren och firade sin sjuttonårsdag med några medpassagerare mitt ute på Atlanten. Vid ankomsten till New York var han euforisk. Sedan träffade han Audrey, Morgan kom till världen och de levde ett lyckligt familjeliv i mer än ett kvartsekel. Så kom börskraschen, hans handelsföretag gick i konkurs och familjens besparingar gick upp i rök. De fick lämna huset i Bristol, Rhode Island. Morgan erbjöd tak över huvudet i sitt hem på armébasen utanför New York. Audrey anklagade Georg för överbelåning av huset och riskfylld spekulation i värdepapper. Med hårt arbete lyckades han få verksamheten på fötter och kunde köpa ett nytt hus. Så hände det, hon hade varit borta hela natten och han hade tagit ett glas för mycket. Han klippte till henne, ville få henne på andra tankar och visa att det var han som bestämde. Hon halkade och föll handlöst nedför trappan. Han rusade till bilen, rivstartade och körde utan mål. Olidliga samvetskval plågade honom. Vid mörkrets inbrott tog han in på ett motell, låg vaken hela natten och återvände hem innan solen gick upp. När han kom fram fanns inte ett spår. En granne berättade att hon befann sig på sjukhus. Han skyndade dit och togs emot av en sjuksyster som meddelade torrt att Audrey skulle klara sig men att hon inte ville träffa honom.

Georg lämnade advokatkontoret på Fifth Avenue. Efter bittra diskussioner hade han godkänt Audreys ansökan om skilsmässa. Han skulle åka med MS Kungsholm till Sverige nästa dag för att träffa föräldrar och syskon. Besök i Stockholm, Göteborg och Marstrand stod på programmet. Hans vänner ordnade en avskedsfest på Pete's Tavern. Rockvaktmästaren tog emot med ett igenkännande leende. 

– Welcome Georg! ropade vännerna från bardisken, en Rusty nail, eller hur?

– Javisst.

Robert, Ben, Eric, Harry och Jack välkomnade honom med kramar och klappar på ryggen.

– Vi vill önska dig en trevlig resa och ser fram emot att fira din återkomst, förkunnade Jack. A toast to Georg!

De tömde glasen och beställde en omgång till. Georg berättade om mötet på advokatkontoret och tappade fattningen.

– Såja George, du är inte ensam, sade Ben. Se på Eric! Han kom hem från jobbet till en tom lägenhet igår. Hustru och barn hade gett sig iväg. 

– Och jag vet inte var dom befinner sig, sade Eric.

– Min hustru har inga planer på att flytta, sade Robert, jag försöker bli av med henne men hon biter sig fast som en igel.

De kunde inte hålla sig för skratt. 

– Är det bara jag som är lyckligt gift? undrade Harry. 

– Ja, det verkar så, svarade Georg och torkade tårarna med kavajärmen.

– Glöm inte att du är vacker som Michelangelos David och att kvinnorna står i kö för att gifta sig med dig, fortsatte Harry.

De skrattade än mer.

Vännerna bjöd Georg på hans älsklingsrätt, friterade kräftstjärtar med sherrysås och ris. De tömde whiskyglasen och fortsatte med öl. Georg, som var en riktig glädjespridare och känd för sin sångröst, stämde upp Danny Boy och alla sjöng med, inte bara vännerna utan alla i baren. Georgs missmod försvann med de sköna tonerna. In på småtimmarna lovade vännerna att vinka av honom från pir 97 vid Hudsonfloden nästa dag."