Gestaltning, Henrys besök hos Frans och Märta Johansson

En tryckt stämning skapas här via karaktärernas handlingar, tankar hos huvudkaraktären och dialog. Beskrivning av den fysiska omgivningen fullbordar gestaltningen.

Ur romanen "Min vän David".

"Prick klockan tolv knackade han på. Dörren öppnades av en finlemmad äldre man med ett välbekant ansikte. Hustrun stod bredvid med en näsduk i handen.

– Välkommen.

– Tack.

Han tog Henry i hand och hjälpte honom av med rocken. Hustrun kom fram för att hälsa, han såg att hon gråtit.

– Välkommen Henry, Maria har talat mycket om dig.

– Kom in i salongen min vän så tar vi ett glas, föreslog Frans.

– Ja tack.

Det var ett vackert rum med engelska tapeter, kristallkronor och tidsenliga som antika möbler och pampiga konstverk på väggarna. Värden gick fram till ett barskåp med klaff. 

– Jag tycker vi börjar med att lägga ifrån oss titlarna, så från och med nu är det Frans, Märta och Henry som gäller, eller vad säger du?

– Absolut!

De skålade i sherry och såg varandra i ögonen. Frans hade ett smalt ansikte med insjunkna kinder, pliriga ögon, mustasch och en hjässa med tunt hår. Glasögonen satt långt ner på näsan och kostymen var i största laget. Märta var kortväxt med ett runt ansikte, bedjande ögon och grått hår uppsatt med en brosch av pärlemor. Trots Frans muntra framtoning kände Henry allvaret och sorgen i luften. 

– Nå, vad har du på hjärtat? frågade Frans nyfiket.

– Jag undrar hur det är med Oscar.

Frans ryckte till och tappade sånär glaset medan Märta backade och satte sig tungt i en fåtölj intill barskåpet.

– Han borde ligga ute på redden och fiska torsk. 

– Jag förstår, men hur mår han egentligen?

Frans såg på Märta och sedan på Henry, gick fram till barskåpet och hämtade karaffen. 

– Får det lov att vara en droppe till?

– Nej tack.

Han fyllde på sitt eget glas. 

– Varför undrar du? 

Henry berättade om fisketuren med David och tumultet på grönsaksmarknaden.

– Vi har hört talas om vad som hände på grönsaksmarknaden. Det är förskräckligt! Och fisketuren! Jag kan bara beklaga.

– Det är polismästare Björk och hans gelikar som har fördärvat honom, sade Märta och förde näsduken till ansiktet.

– Har han träffat Björk nyligen?

En skjutdörr öppnades och en yngre dam i serveringsmundering kom in i salongen. 

– Då var det dags, sade Frans."