Miljöbeskrivning, Hamnkrogen i Marstrand

Här gestaltas den fysiska omgivningen med några typiska detaljer hos en hamnkrog med anor från 1800-talet. Karaktärerna gestaltas med tidstypiska attribut men framför allt via handling och dialog: Visa, berätta inte!

Ur romanen "Min vän David".

"Det lyste från Hamnkrogen och ljudet från skränande gäster trängde ut på kajen. Oljelampor utmed en timrad vägg lyste svagt genom ett rökfyllt rum. Vid bardisken stod ett tiotal män i grådaskiga arbetskläder, de skålade med öl och brännvin. Flera var skäggprydda och överläppar putade av drypande prillor. Även vid borden, fulla med ölflaskor och brännvinskrus, satt mestadels män. En kvinna tuggade tobak med en tandlös käft. När han kom in genom dörren blev det tyst. En man i brynja och hängslen kom fram och himlade med ögonen, han dreglade när han sluddrade.

– Det var en välklädd jävel! Är det Messias som har kommit?"

"Henry gick fram till bardisken och ställde sig mellan två orakade och rödnosade karlar med blåställ och uppkavlade ärmar. De tittade enfaldigt på honom medan han beställde en öl. Den ene lade sin arm om hans axel.

– Är det inte Messias? Har du tid att förlåta och välsigna en gammal syndare?

– Ja, det gör jag gärna men först vill jag veta om ni har talat med Oscar och Einar?

– Nej, det var inte en jävel som fick en syl i vädret. Dom höll låda hela kvällen och drack ohejdat på kredit efter att ha hotat bartendern med stryk om han inte serverade vad dom begärde. Jag ville ge dom på käften men tänkte att jag bara skulle åka på en smäll."