Miljöbeskrivning, Marstrands varmbadhus

Här är det tidstypiska detaljer, dofter och huvudkaraktärens egna upplevelser som gör gestaltningen av det fysiska rummet levande och skapar närvarokänsla hos läsaren.

Ur romanen "Min vän David".

"Det var en vacker interiör med sisalmatta, vitmålad pärlspont, spegeldörrar och mässingshandtag. Allt omslöts av en doft av såpa, havsvatten och tång. Tant Karin kom ut genom en av spegeldörrarna, ansiktet var runt med röda kinder och hon bokstavligen utstrålade värme. Henry tänkte att hon kom direkt från bastuavdelningen."

"Nakna män, med eller utan handduk runt höften, korsade rummet. Andra låg nedsänkta i badkar fyllda med saltvatten och blåstång eller stod upp och blev borstade med rotborstar. Havsvattenbassängen med lanterninen i konstglas gav vattnet en nyans av turkos. I bassängen simmade karlar ömsom på rygg och ömsom på mage. Luften var mättad av fukt, svett, såpa och tång, väggarna dröp av kondens. Intill bassängen låg den inglasade bastun. Svettiga rödrosiga män satt på bänkarna, några med magen hängande över kanten. En baderska med uppkavlade ärmar samlade ihop handdukar intill ett badkar på lejonfötter."

"Han tog på sig badrocken och slängde handduken och flanellskjortan över axeln. Baderskan väntade intill badkaret med rotborsten i handen. Karet var fyllt med ångande havsvatten täckt av en bädd med blåstång."

"Det var länge sedan han upplevde ett sådant välmående; det varma saltvattnet, doften av tång och andra dofter i badhuset som förstärktes av den ångande värmen."