Möte med det judiska hemmet och judiska traditioner
May 13, 2022 — Kubbungen Förlag ABUr romanen "Min vän David".
"Henry vaknade tidigt och såg fram emot fisketuren med David. De skulle träffas vid bryggan bakom fiskhamnen. Han erinrade sig deras första möte när de lekte kurragömma i dungarna intill kyrkogården. Han mindes smärtan när han snubblade, stukade foten och slog huvudet i en sten. Han följde David hem. Davids mamma tvättade såret i pannan och hans pappa klappade honom på kinden. Mycket var annorlunda; mamman bar sjal över huvudet och pappan en kippa och en tunika. En pergamentrulle hängde över varje dörrpost."
"Elana och flickorna vidrörde dörrpostkapseln med fingertopparna och förde fingrarna till läpparna. Hon ställde sig vid vedspisen med flickorna hängande i kjolfållen. Det var bara snyftningar som bröt tystnaden. Elana dukade med koppar och fat, en sockerskål, challah på en skärbräda, en bytta med smör och serverade kaffet. Flickorna fick var sin bit challah att knapra på. Pelargonerna på fönsterbrädan darrade i draget från det trasiga fönstret."
"Kistan bars i procession av de frivilliga, först utmed kajen på Marstrandsön, därefter på färjan till Koön och sedan den långa vägen till kyrkogårdens kapell. Evert tog av sig skärmmössan och bugade när de gick ombord. Några nyfikna hade samlats utmed processionsvägen. Kistan med bårtäcke placerades mitt i kapellet. Elana, föräldrarna och brodern satte sig närmast kistan och gjorde en reva i sina kläder. Elana kände med handen på kistlocket. Henry, som fått låna en kippa av Elana, satt tillsammans med två okända män på ena sidan och Maja med en ensam dam på den andra. Ceremonin hölls av en rabbin varpå kistan bars till familjegraven ovanför kapellet."
"Kistan sänktes ner i graven, det fanns ingen gravsten. Elana, föräldrarna och brodern, de okända männen, den ensamma damen och slutligen Henry och Maja kastade i tur och ordning tre skopor sand på kistan. Henry föll ner på knä och lät tårarna droppa ner i graven innan de frivilliga fyllde den med jord. Brodern och rabbinen läste bönen för de sörjande."